Bli din egen bästa coach

Det har nästan gått i hysteri detta med coaching, personal shoppers, stylister och allt vad rollerna heter, de som ska stötta och leda oss ”rätt” i livets olika aspekter. Missförstå mig korrekt. Visst finns det tidpunkter och skeenden i livet där vi verkligen behöver få stöd, bli coachade, få tips och råd och bli knuffade i rätt riktning. Men grunden måste ändå vara: Att tänka själv. Eller som Nobelpristagaren Doris Lessing uttrycker det: Tänk fel om du vill, men tänk själv.

Vi, och ingen annan, måste ta ansvar för oss själva och vår utveckling och de resultat som vi vill uppnå. Som man sår får man skörda. Som man bäddar får man ligga. Ansvaret för våra liv och hur det går för oss kan vi inte lämna över till någon annan. Visst påverkar min historia var jag är idag. Men jag ska inte göra mig till offer för omständigheterna, utan jag väljer själv hur jag agerar på det som sker runtomkring mig. Mitt eget ansvar gäller för alla livets områden. Jag kan inte skylla på någon annan – inte  på mina föräldrar, min uppväxt, skolan, samhället, politikerna, polisen, you name it. If it is to be, it is up to me, som årets talare 2010 Jörgen Ooms uttrycker det.

Vi själva är vår egen bästa coach. Och det kan vi vara fullt ut när vi tar hela ansvaret för oss själva och våra liv. Vi själva påverkar så mycket av det som händer, och det som ska hända framåt. Var och en av oss kan bli sin egen arkitekt här i livet. Det handlar om att aldrig skylla ifrån sig utan ta ansvar för det som händer och att tolka det som sker på ett konstruktivt sätt.

Att coacha sig själv handlar om att främja sin egen utveckling i den riktning som får oss att närma oss de mål vi vill nå. För att kunna agera för att nå resultat måste vi med andra ord först veta vart vi vill komma. Veta vad vi vill uppnå. Veta våra mål. Det gäller oss som individer, det gäller för verksamheter, för organisationer så väl som företag.

Pia Nilsson, golfens succé-förbundskapten sammanfattar i sin bok ”Bli din egen bästa coach” fem grundläggande steg som enligt henne leder till framgång:

1. Vet vad du vill (målsättning).
2. Besluta dig för handling – och handla.
3. Studera handlingens resultat.
4. Kontrollera om handlingen leder till eller från målet.
5. Om det leder bort från målet-förändra och förbättra.

Det jag funderar på när jag reflekterar över de fem stegen är motivationen som en ytterligare parameter. Hur upprätthåller jag den? Hur peppar jag mig själv i det långa loppet? Ta viktminskning exempelvis. Det som är så lätt i teorin (äta mindre än vad man förbrukar) och så svårt i praktiken att genomföra –åtminstone uthålligt. Där handlar det många gånger om att exempelvis skriva ner de vinster som en viktminskning ger. Och påminna sig om dem varje gång motivationen börjar tryta. Kortsiktiga belöningar (ta den där extra kakan) eller långsiktiga dito?

Någonstans handlar det om våra innersta drivkrafter. Vad är det som driver oss? Vad ligger bakom de mål jag har? Hur mycket vill jag egentligen nå målen, oavsett om det handlar om att bli världens bästa golfspelare eller lära mig kinesiska eller bli framgångsrik vd? Vill jag det verkligen? Då satsar jag och är beredd att betala priset. Och peppar mig själv. Klappar mig själv på axeln emellanåt. Ger mig själv beröm för mina framsteg.

De som når riktigt långt har skaffat sig goda vanor i att hantera dåliga resultat och olyckliga omständigheter. De har lärt sig att ruska av sig det negativa och fokuserar enbart på vad de kan göra åt situationen. Vad var ändå bra? Vad kan göras bättre? Hur kan jag göra det? Det är exempel på frågor som hjälper oss framåt. Den som lär sig att ställa bra frågor till sig själv får också bättre svar. Hur vi tolkar det som händer oss skiljer de som lyckas från de som inte når riktigt ända fram.