Post-it war – The Bo Isaksson story

För ett antal veckor sedan läste jag ett inlägg på den populära spelbloggen Kotaku om det stora post-it kriget som rasade i Paris. Jag skrattade gott åt det och lät det sedan vara. Det kunde ha slutat där och då, men ett par dagar senare så fann jag mig vid mitt skrivbord med en kvart kvar på dagen. Detta var fortfarande i semestertider så kontoret tycktes lite öde.

Då kom artikeln jag tidigare läst upp i mitt minne och jag startade genast att leta reda på ett par post-its. En kvart senare stirrade en rosa space invader ut mot världen.
Nästa dag kom en kollega förbi och sade glatt att de svarat på andra sidan,  en annan space invader i traditionella gula post-its tittade tillbaka på oss. Så höll det på under de kommande dagarna. Oftast under luncherna hade ”den andra sidan” hittat på något, och när de kom tillbaka dagen därpå hade de ett svar ifrån oss.

Mycket i det roliga låg i att vi inte visste exakt vilka de var vi battlade emot, alla på kontoret gjorde en sväng förbi fönstren mot mästersamuels-gatan för att uppdatera sig om läget i striden och många kom med förslag om vad vi skulle svara med.
Egentligen är battle eller strid fel ord, det var snarare en slags lekfull komunikation. Två kontor som tog sig ur den dagliga lunken och fick utlopp för sin kreativitet på ett nytt roligt sätt.

Sedan efter någon vecka började media-bollen rulla. Aftonbladet kom hit och gjorde sin artikel, rix fm ringde upp mig för en radio-intervju  samma dag tidningen kom ut. I ABC-nyheterna syntes ett kort inslag där de visade våra fönster. Veckan därpå kom Lokaltidningen och sedan TT hit och gjorde ett web-inslag som syntes på så många nyhetssidor så jag inte ens har koll på alla.

På andra hålll i Stockholm har det sedan poppat upp svampar ifrån super mario och pac man-figurer lite överallt. På hötorgsskraporna, kungsgatan och söder och garanterat fler platser än jag själv känner till.

Det har varit jätteroligt att upptåget fått så mycket uppmärksammhet och jag hoppas att vi gjort en del grå sensommardagar lite roligare för förbipasserande och andra kontorsarbetare som också klistrat lappar på sina fönster. Här på kontoret har det också, tycker jag, skapat en bra lagkänsla. Vi som jobbat på figurerna har varit ifrån nästan alla olika avdelningarna  och det har varit en riktig team-effort att få upp de mer avancerade kreationerna. Att tro att det bara är jag som gjort det här kan inte vara mer fel, jag hade inte kunnat göra det utan mina goda vänner här.

…vidare, the battle goes on. Vi har fått ett par lite tuffare motståndare runtom i stan, och självklart vill vi fortfarande ha ledartröjan. Det är så vi funkar. ”Hur skall det här post-it kriget sluta?” frågade en journalist mig under en intervju. Jag svarade: ”När vi har slut på fönster”.